Min far hade en del barndomsupplevelser som jag skulle vilja sätta på pränt här. Han själv gick bort 1998 och jag tycker att det är synd om dessa upplevelser försvinner med honom.
Min far var född december 1931 i Berlin och var alltså sju år när kriget bröt ut (han fyllde ju inte 8 förrän i december). Min far var som alla barn i Tyskland med i Hitlerjugend. Vad jag förstår var inte mina farföräldrar helt förtjusta i Hitlers politik, speciellt inte under kriget då de blev av med det mesta av sin förmögenhet. De var mer av de gamla övre medelklassgardet, som säkerligen hade haft det lite bättre än många andra. Jag tror att farfar också hade lyckats bli miljonär på gasklockor innan kriget. I familjalbumet stoltserar han med sin familj och de bilar han samlade på. Jag tror t o m att min far hade nanny trots att han var enda barnet. Mina farföräldrar var i 50-års ålderna när det adopterade honom, något som de inte berättade för honom förrän han skulle gifta sig. Han fick heller inte leka med andra barn om de var adopterade.
Nåväl, vi får flytta fram till 1945 och krigsslutet här. Pengarna och bilarna var försvunna och vid den tiden hade han och hans familj flytt till Bayern och bodde hos bekanta eller släktingar. Det var mest farfar som höll sig gömd då amerikanska trupper började anlända dit. Jag kommer faktiskt inte ihåg varför han var tvungen att hålla sig gömd. Hans militära karriär hade ju skett under 1:a världskriget. I alla fall så var min farmor duktig på engelska och blev ombedd att agera som tolk. Några amerikanska soldater hade även valt de hus min far och hans familj bodde i, som bas. Extra svettigt då min farfar också var gömd där. Men det lyckades tydligen.
Min far som då var i 13-års åldern började skaffa mat, vilket det var ont om, genom cykla runt och hjälpa till med olika saker på gårdar runt omkring och fick ägg och mjölk och liknande. De ville inte ha maten i huset med risk för att amerikanerna tog den så min far valde ut en glänta en bit från huset och grävde ner maten. Men när de amerikanska soldaterna skulle ut och leta ut en bra plats för en latrin valde de naturligtvis just platsen och tog maten.
En annan gång då min far var hemma en kväll då soldaterna var ute och roade sig, gick han sig upp på övervåningen, där soldaterna hade installerat sig och där de hade sin utrustning. Min far var väldigt intresserad av radioutrustningen som han började knappa på. Oturligt nog hörde han för sent den fulle officer som kom hem och som nu stod och riktade en pistol mot hans huvud. Min far förstod så pass mycket engelska att han uppfattade att han blev anklagad för spioneri. Hur som helst var officeren väldigt full och min far lyckades trassla sig ur situationen oskadd.
En annan händelse, också vid denna tid, var när han var på väg till skolan. Han gick till skolan men han hade ganska många klasskamrater som åkte tåg till skolan. Hans skolväg gick så att han hade utsikt mot järnvägsrälsen och en dag när tåget kom flög även amerikanskt flyg in och bombade hela tåget. Inga av de klasskamrater som fanns på tåget överlevde. Detta blev han vittne till samtidigt som han visste att hans kamrater fanns med på det tåget.
Jag är inte säker på att jag har alla fakta rätt men detta är så mycket som jag kommer ihåg av det pappa berättade om kriget. Detta var ingenting han brukade tala om och jag var väl åtminstone en 16-17 år när jag fick reda på detta och det är få som har hört detta, även bland hans vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar