fredag 18 maj 2007

2:a världskrigets slut för en 13-åring i Tyskland

Min far hade en del barndomsupplevelser som jag skulle vilja sätta på pränt här. Han själv gick bort 1998 och jag tycker att det är synd om dessa upplevelser försvinner med honom.
Min far var född december 1931 i Berlin och var alltså sju år när kriget bröt ut (han fyllde ju inte 8 förrän i december). Min far var som alla barn i Tyskland med i Hitlerjugend. Vad jag förstår var inte mina farföräldrar helt förtjusta i Hitlers politik, speciellt inte under kriget då de blev av med det mesta av sin förmögenhet. De var mer av de gamla övre medelklassgardet, som säkerligen hade haft det lite bättre än många andra. Jag tror att farfar också hade lyckats bli miljonär på gasklockor innan kriget. I familjalbumet stoltserar han med sin familj och de bilar han samlade på. Jag tror t o m att min far hade nanny trots att han var enda barnet. Mina farföräldrar var i 50-års ålderna när det adopterade honom, något som de inte berättade för honom förrän han skulle gifta sig. Han fick heller inte leka med andra barn om de var adopterade.
Nåväl, vi får flytta fram till 1945 och krigsslutet här. Pengarna och bilarna var försvunna och vid den tiden hade han och hans familj flytt till Bayern och bodde hos bekanta eller släktingar. Det var mest farfar som höll sig gömd då amerikanska trupper började anlända dit. Jag kommer faktiskt inte ihåg varför han var tvungen att hålla sig gömd. Hans militära karriär hade ju skett under 1:a världskriget. I alla fall så var min farmor duktig på engelska och blev ombedd att agera som tolk. Några amerikanska soldater hade även valt de hus min far och hans familj bodde i, som bas. Extra svettigt då min farfar också var gömd där. Men det lyckades tydligen.
Min far som då var i 13-års åldern började skaffa mat, vilket det var ont om, genom cykla runt och hjälpa till med olika saker på gårdar runt omkring och fick ägg och mjölk och liknande. De ville inte ha maten i huset med risk för att amerikanerna tog den så min far valde ut en glänta en bit från huset och grävde ner maten. Men när de amerikanska soldaterna skulle ut och leta ut en bra plats för en latrin valde de naturligtvis just platsen och tog maten.
En annan gång då min far var hemma en kväll då soldaterna var ute och roade sig, gick han sig upp på övervåningen, där soldaterna hade installerat sig och där de hade sin utrustning. Min far var väldigt intresserad av radioutrustningen som han började knappa på. Oturligt nog hörde han för sent den fulle officer som kom hem och som nu stod och riktade en pistol mot hans huvud. Min far förstod så pass mycket engelska att han uppfattade att han blev anklagad för spioneri. Hur som helst var officeren väldigt full och min far lyckades trassla sig ur situationen oskadd.
En annan händelse, också vid denna tid, var när han var på väg till skolan. Han gick till skolan men han hade ganska många klasskamrater som åkte tåg till skolan. Hans skolväg gick så att han hade utsikt mot järnvägsrälsen och en dag när tåget kom flög även amerikanskt flyg in och bombade hela tåget. Inga av de klasskamrater som fanns på tåget överlevde. Detta blev han vittne till samtidigt som han visste att hans kamrater fanns med på det tåget.

Jag är inte säker på att jag har alla fakta rätt men detta är så mycket som jag kommer ihåg av det pappa berättade om kriget. Detta var ingenting han brukade tala om och jag var väl åtminstone en 16-17 år när jag fick reda på detta och det är få som har hört detta, även bland hans vänner.

torsdag 17 maj 2007

Slopa reklampausresuméer

Jag har inget emot reklampauser i tv-program. Vad som stör mig däremot är när man, efter kisspausen eller kylskåpstitten, kommer tillbaka till samma sak som man såg innan reklampausen. Programmet anpassas hela tiden efter de eventuella nya tittare som zappat in kanalen under pausen. Jag, som faktiskt brydde mig om att titta på programmet redan från början, tas ingen hänsyn till.
Jag gillar dokumentärer och faktaprogram men när jag sitter där och tittar så stiger irritationskänslan, mer och mer, efter varje paus, när man kommer tillbaka till programmet och får se en resumé av vad som hände innan pausen - inklusive det som hände innan de föregående pauserna.
Jag förstår att detta är ett sätt att suga på karamellen och det är väl ok att man gör det i någon mån, men när effektiv information i programmet kanske ligger på 10-15% - om ens det - känner jag mig degraderad till en intelligensnivå, där mitt minne inte sträcker sig längre än en hunds.
Jag tittar oftare på SVT av denna anledning och jag hoppas att de aldrig kommer att reklamfinanseras. Det är skönt att någon gång sätta sig framför tv:n och känna att programproducenter faktiskt respekterar tittarens uppfattningskapacitet.

En annan sak med reklampauser; om jag är intresserad av reklamen så stannar jag kvar i soffan och tittar. Tyvärr får jag ofta slänga mig på fjärrkontrollen för att sänka ljudet, då det av någon anledning är dubbelt så högt. När man har på surround för att man tittar på film kan dessa reklampauser vara rent öronbedövande. Jag förstår att det är meningen att det ska höras när man är på toa eller i köket. Synd om dem, som sitter framför tv:n och riskerar att få hörselskador.

torsdag 10 maj 2007

WHY MEN ARE NEVER DEPRESSED

Men Are Just Happier People-- What do you expect from such simple creatures? Your last name stays put. The garage is all yours. Wedding plans take care of themselves. Chocolate is just another snack. You can be President. You can never be pregnant. You can wear a white T-shirt to a water park. You can wear NO shirt to a water park. Car mechanics tell you the truth.. The world is your urinal. You never have to drive to another gas station restroom because this one is just too icky. You don't have to stop and think of which way to turn a nut on a bolt. Same work, more pay. Wrinkles add character. Wedding dress $5000. Tux rental-$100. People never stare at your chest when you're talking to them. The occasional well-rendered belch is practically expected. New shoes don't cut, blister, or mangle your feet. One mood all the time.
Phone conversations are over in 30 seconds flat. You know stuff about tanks. A five-day vacation requires only one suitcase. You can open all your own jars. You get extra credit for the slightest act of thoughtfulness. If someone forgets to invite you, he or she can still be your friend.

Your underwear is $8.95 for a three-pack. Three pairs of shoes are more than enough. You almost n ever have strap problems in public. You are unable to see wrinkles in your clothes. Everything on your face stays its original color. The same hairstyle lasts for years, maybe decades. You only have to shave your face and neck.

You can play with toys all your life. Your belly usually hides your big hips. One wallet and one pair of shoes -- one color for all seasons. You can wear shorts no matter how your legs look. You can "do" your nails with a pocket knife. You have freedom of choice concerning growing a mustache.

You can do Christmas shopping for 25 relatives on December 24 in 25 minutes.

No wonder men are happier.