Tja, om man jämför med förr i alla fall. Numera kan jag gå och lägga mig halv ett på natten men vaknar likt förbannat, varje morgon, kl 06.30. Vissa nätter går det inte att sova alls, sömnigheten infinner sig inte. Förr brukade det bero på att jag låg och hade ångest över räkningar som borde betalas, myndigheter som skulle ringas, blanketter som skulle fyllas i och skickas in etc. Men nu är det inget sådant, jag bara somnar inte, får gå upp i stället och göra något annat. Oftast blir det tv:n men där somnar man tyvärr i en obekväm ställning och vaknar ett par timmar senare alldeles stel. Ibland blir det datorn.
Beteendeterapeuten sa att jag endast fick vara i sängen när jag skulle sova och var trött, annars skulle jag gå upp och göra något annat. Kände jag det minsta trötthet på annan plats skulle jag gå och lägga mig igen. Testade men det funkade inget vidare. Tar alldeles för lång tid att ranta fram och tillbaka till sängen. Klockan blir både 2, 3 och 4 och man blir stressad för att man kanske ska upp tidigt nästa dag och vill ha sin sömn.
Förr var jag så morgontrött och hade oändliga problem att komma upp på morgonen, oavsett hur tidigt jag gick och lade mig kvällen innan. Jag kunde lätt sova till 11-12 på dagen, utan problem. Enda gångerna jag är riktigt trött, numera, är på eftermiddagen när jag har kommit hem från en föreläsning eller varit på stan. Då är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna.
Fast det är ju bra förstås att vakna tidigt när sambon fyller år och man har lovat att baka.:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar