Jag måste ge en stund åt att kommentera några av dagens nyheter innan jag tar itu med städning (ska ha gäster i helgen).
Ibland vill jag sätta munkavle på politiker eller åtminstone att någon granskar deras uttalanden innan de öppnar käften. Jag menar, kolla bara detta! Suck, som om själva kompisfaktorn var problemet. Nej, problemet är och förblir att man inte har skydd. Punkt slut! Hur man än väljer att utöva sina sexförbindelser.
Nästa nyhet gav mig ett brett smil på läpparna; en britt som helt iskallt nobbade en nota på 140.000 kr! Som mina ungar skulle uttrycka det: "In your face, Café Opera!" Som vanligt var det vinet som trissade upp priset på notan, även om 41000 kr för en flaska får en att lyfta lite på ögonbrynet, minst sagt.
Nästa nyhet fick mig att inse hur mycket jag uppskattar internet. Men jag är lite besviken att den som skrivit artikeln inte kom på att länka till Google maps eller liknande för att göra det hela tydligare. På satellitbilden kan man se hur strukturer utgår långt från templen.
Det var allt för denna gång.
fredag 17 augusti 2007
lördag 28 juli 2007
En varning till alla karnivorer
Jag tycker mycket om kött och äter det mesta i köttväg. Jag brukar inte anses vara kräsen förutom när det gäller de "förmarinerade" köttbitar som ligger i köttdisken. Jag vet inte var de har lärt sig om kryddning, gott är det i alla fall inte. Men detta är en parentes, faktiskt, även om det angränsar till det jag tänker prata om är.
Igår köpte jag färdiggrillade mini-ribs på en affär som jag gillar och som brukar hålla hög kvalité.
Det är andra gången jag stöter på detta fenomen. Första gången var när jag köpte en förmarinerad lammstek, som bara var att sätta i ugnen med en kötttermometer. Piece of cake. När vi sedan skulle äta den upptäckte vi att det var något underligt med konsistensen. Det kändes inte som att tugga kött. Det var alldeles för mjukt på något sätt.
Igår när jag åt miniribsen, som jag värmt c:a en kvart i ugnen var det likadant. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, som blött bröd eller nåt. Äckligt som fan. Quorn har långt bättre köttkonsistens. Frågan är: ska det smaka på detta sätt? Jag har nämligen en svag misstanke om att oseriösa slaktare använder någon kemikalie för att snabbare möra köttet och detta blir resultatet. Jag ringde upp affären och fick tala med någon i charken. Han hade aldrig hört talas om detta och på honom lät det snarast som att det blivit något fel i processen.
Han tyckte att jag skulle frysa in köttet och komma in med det så snart som möjligt så han kunde få sig en uppfattning och ersätta mig.
Men om det är någon slags kemisk mörning? Kanske en billigare metod än den som brukar användas? Då är vi karnivorer illa ute och jag kommer att konvertera till vegeterian. Jag fick en ond aning att, om 15-20 år, var det det enda altarnativet i livsmedelsbutiken och om man ville ha ätligt kött fick man betala dyra pengar. Så om detta är fallet, karnivorer, håll smaklökarna vidgade och klaga till rätt instans om detta dyker upp på ditt middagsbord. Detta otyg ska kvävas i sin linda!
Igår köpte jag färdiggrillade mini-ribs på en affär som jag gillar och som brukar hålla hög kvalité.
Det är andra gången jag stöter på detta fenomen. Första gången var när jag köpte en förmarinerad lammstek, som bara var att sätta i ugnen med en kötttermometer. Piece of cake. När vi sedan skulle äta den upptäckte vi att det var något underligt med konsistensen. Det kändes inte som att tugga kött. Det var alldeles för mjukt på något sätt.
Igår när jag åt miniribsen, som jag värmt c:a en kvart i ugnen var det likadant. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, som blött bröd eller nåt. Äckligt som fan. Quorn har långt bättre köttkonsistens. Frågan är: ska det smaka på detta sätt? Jag har nämligen en svag misstanke om att oseriösa slaktare använder någon kemikalie för att snabbare möra köttet och detta blir resultatet. Jag ringde upp affären och fick tala med någon i charken. Han hade aldrig hört talas om detta och på honom lät det snarast som att det blivit något fel i processen.
Han tyckte att jag skulle frysa in köttet och komma in med det så snart som möjligt så han kunde få sig en uppfattning och ersätta mig.
Men om det är någon slags kemisk mörning? Kanske en billigare metod än den som brukar användas? Då är vi karnivorer illa ute och jag kommer att konvertera till vegeterian. Jag fick en ond aning att, om 15-20 år, var det det enda altarnativet i livsmedelsbutiken och om man ville ha ätligt kött fick man betala dyra pengar. Så om detta är fallet, karnivorer, håll smaklökarna vidgade och klaga till rätt instans om detta dyker upp på ditt middagsbord. Detta otyg ska kvävas i sin linda!
söndag 1 juli 2007
Jag är kaninrasist!
För ett par dagar sen träffade jag på en (snart) hemlös Lejonkanin och jag frågade ett par vänner till mig om de kände någon som ville ha en men svaret blev att kaniner skulle ätas. Då förärade min väninna mig med detta bisarra öknamn när jag hävdade att det var mer praktiskt att äta vanliga kaniner än söta raskaniner.
Kaninrasisten
Kaninrasisten
Jag hatar krulligt hår!
Jag har svinto på mitt huvud. Man skulle kunna kalla "krusigt" men det är bara något mer välklingande benämning för svintohår. Okunniga kallar detta för lockigt hår, men det är det inte. Bra svinto-dagar kan man uppnå efter tvätt ha lite anti-frizz-klet i och ett par timmar har jag jag en snygg korkskruvsfrilla innan det torkar fullständigt och reser sig till en krus-gloria.
Det är inte fint och kommer inte att bli fint utan hårt arbete. Till er som inte fattar detta har jag bara en sak att säga: Ni har rakt hår! Ni tror att man bara släppa ut håret och att "lockarna" lägger sig snyggt tillrätta. FEL! När man har klivit ur sängen finns det ingen borste eller medel som kan få stil på dread-klumpen som sitter i nacken. Inte ens ens en slarvig knut kan rädda spektaktlet.
Ja, jag erkänner, jag har en locktång som kan få håret att se ut som en acceptabel frisyr. Men det tar ett par timmar och håret måste vara nytvättat och torrt, vilket tar mer än ett dygn. Man kan inte låta det torka utsläppt för då har man en fluffig basket-afro efter några timmar som är helt otämjbar. Det är en frisyr som kan vara snygg på andra men jag fullständigt hatar den på mig själv. Ni rakhåriga kan säga vad ni vill men ni övertygar mig inte; det är inte snyggt!
Man kan tycka att jag borde klippa håret kort men frisyren blir så tantig så att ingen under 75 kan passera med en sån med värdigheten intakt.
Tyvärr måste jag säga det: rakhåriga har ingen kunskap i dessa skönhetsfrågor och bör därför inte heller yttra sig. Oftast gör de det ändå och de försöker inte ens dölja sin besvikelse de få gånger plattången har åkt fram. Man får väl se locktången som en kompromiss. Jag är nöjd, de är nöjda.
Det är inte fint och kommer inte att bli fint utan hårt arbete. Till er som inte fattar detta har jag bara en sak att säga: Ni har rakt hår! Ni tror att man bara släppa ut håret och att "lockarna" lägger sig snyggt tillrätta. FEL! När man har klivit ur sängen finns det ingen borste eller medel som kan få stil på dread-klumpen som sitter i nacken. Inte ens ens en slarvig knut kan rädda spektaktlet.
Ja, jag erkänner, jag har en locktång som kan få håret att se ut som en acceptabel frisyr. Men det tar ett par timmar och håret måste vara nytvättat och torrt, vilket tar mer än ett dygn. Man kan inte låta det torka utsläppt för då har man en fluffig basket-afro efter några timmar som är helt otämjbar. Det är en frisyr som kan vara snygg på andra men jag fullständigt hatar den på mig själv. Ni rakhåriga kan säga vad ni vill men ni övertygar mig inte; det är inte snyggt!
Man kan tycka att jag borde klippa håret kort men frisyren blir så tantig så att ingen under 75 kan passera med en sån med värdigheten intakt.
Tyvärr måste jag säga det: rakhåriga har ingen kunskap i dessa skönhetsfrågor och bör därför inte heller yttra sig. Oftast gör de det ändå och de försöker inte ens dölja sin besvikelse de få gånger plattången har åkt fram. Man får väl se locktången som en kompromiss. Jag är nöjd, de är nöjda.
fredag 18 maj 2007
2:a världskrigets slut för en 13-åring i Tyskland
Min far hade en del barndomsupplevelser som jag skulle vilja sätta på pränt här. Han själv gick bort 1998 och jag tycker att det är synd om dessa upplevelser försvinner med honom.
Min far var född december 1931 i Berlin och var alltså sju år när kriget bröt ut (han fyllde ju inte 8 förrän i december). Min far var som alla barn i Tyskland med i Hitlerjugend. Vad jag förstår var inte mina farföräldrar helt förtjusta i Hitlers politik, speciellt inte under kriget då de blev av med det mesta av sin förmögenhet. De var mer av de gamla övre medelklassgardet, som säkerligen hade haft det lite bättre än många andra. Jag tror att farfar också hade lyckats bli miljonär på gasklockor innan kriget. I familjalbumet stoltserar han med sin familj och de bilar han samlade på. Jag tror t o m att min far hade nanny trots att han var enda barnet. Mina farföräldrar var i 50-års ålderna när det adopterade honom, något som de inte berättade för honom förrän han skulle gifta sig. Han fick heller inte leka med andra barn om de var adopterade.
Nåväl, vi får flytta fram till 1945 och krigsslutet här. Pengarna och bilarna var försvunna och vid den tiden hade han och hans familj flytt till Bayern och bodde hos bekanta eller släktingar. Det var mest farfar som höll sig gömd då amerikanska trupper började anlända dit. Jag kommer faktiskt inte ihåg varför han var tvungen att hålla sig gömd. Hans militära karriär hade ju skett under 1:a världskriget. I alla fall så var min farmor duktig på engelska och blev ombedd att agera som tolk. Några amerikanska soldater hade även valt de hus min far och hans familj bodde i, som bas. Extra svettigt då min farfar också var gömd där. Men det lyckades tydligen.
Min far som då var i 13-års åldern började skaffa mat, vilket det var ont om, genom cykla runt och hjälpa till med olika saker på gårdar runt omkring och fick ägg och mjölk och liknande. De ville inte ha maten i huset med risk för att amerikanerna tog den så min far valde ut en glänta en bit från huset och grävde ner maten. Men när de amerikanska soldaterna skulle ut och leta ut en bra plats för en latrin valde de naturligtvis just platsen och tog maten.
En annan gång då min far var hemma en kväll då soldaterna var ute och roade sig, gick han sig upp på övervåningen, där soldaterna hade installerat sig och där de hade sin utrustning. Min far var väldigt intresserad av radioutrustningen som han började knappa på. Oturligt nog hörde han för sent den fulle officer som kom hem och som nu stod och riktade en pistol mot hans huvud. Min far förstod så pass mycket engelska att han uppfattade att han blev anklagad för spioneri. Hur som helst var officeren väldigt full och min far lyckades trassla sig ur situationen oskadd.
En annan händelse, också vid denna tid, var när han var på väg till skolan. Han gick till skolan men han hade ganska många klasskamrater som åkte tåg till skolan. Hans skolväg gick så att han hade utsikt mot järnvägsrälsen och en dag när tåget kom flög även amerikanskt flyg in och bombade hela tåget. Inga av de klasskamrater som fanns på tåget överlevde. Detta blev han vittne till samtidigt som han visste att hans kamrater fanns med på det tåget.
Jag är inte säker på att jag har alla fakta rätt men detta är så mycket som jag kommer ihåg av det pappa berättade om kriget. Detta var ingenting han brukade tala om och jag var väl åtminstone en 16-17 år när jag fick reda på detta och det är få som har hört detta, även bland hans vänner.
Min far var född december 1931 i Berlin och var alltså sju år när kriget bröt ut (han fyllde ju inte 8 förrän i december). Min far var som alla barn i Tyskland med i Hitlerjugend. Vad jag förstår var inte mina farföräldrar helt förtjusta i Hitlers politik, speciellt inte under kriget då de blev av med det mesta av sin förmögenhet. De var mer av de gamla övre medelklassgardet, som säkerligen hade haft det lite bättre än många andra. Jag tror att farfar också hade lyckats bli miljonär på gasklockor innan kriget. I familjalbumet stoltserar han med sin familj och de bilar han samlade på. Jag tror t o m att min far hade nanny trots att han var enda barnet. Mina farföräldrar var i 50-års ålderna när det adopterade honom, något som de inte berättade för honom förrän han skulle gifta sig. Han fick heller inte leka med andra barn om de var adopterade.
Nåväl, vi får flytta fram till 1945 och krigsslutet här. Pengarna och bilarna var försvunna och vid den tiden hade han och hans familj flytt till Bayern och bodde hos bekanta eller släktingar. Det var mest farfar som höll sig gömd då amerikanska trupper började anlända dit. Jag kommer faktiskt inte ihåg varför han var tvungen att hålla sig gömd. Hans militära karriär hade ju skett under 1:a världskriget. I alla fall så var min farmor duktig på engelska och blev ombedd att agera som tolk. Några amerikanska soldater hade även valt de hus min far och hans familj bodde i, som bas. Extra svettigt då min farfar också var gömd där. Men det lyckades tydligen.
Min far som då var i 13-års åldern började skaffa mat, vilket det var ont om, genom cykla runt och hjälpa till med olika saker på gårdar runt omkring och fick ägg och mjölk och liknande. De ville inte ha maten i huset med risk för att amerikanerna tog den så min far valde ut en glänta en bit från huset och grävde ner maten. Men när de amerikanska soldaterna skulle ut och leta ut en bra plats för en latrin valde de naturligtvis just platsen och tog maten.
En annan gång då min far var hemma en kväll då soldaterna var ute och roade sig, gick han sig upp på övervåningen, där soldaterna hade installerat sig och där de hade sin utrustning. Min far var väldigt intresserad av radioutrustningen som han började knappa på. Oturligt nog hörde han för sent den fulle officer som kom hem och som nu stod och riktade en pistol mot hans huvud. Min far förstod så pass mycket engelska att han uppfattade att han blev anklagad för spioneri. Hur som helst var officeren väldigt full och min far lyckades trassla sig ur situationen oskadd.
En annan händelse, också vid denna tid, var när han var på väg till skolan. Han gick till skolan men han hade ganska många klasskamrater som åkte tåg till skolan. Hans skolväg gick så att han hade utsikt mot järnvägsrälsen och en dag när tåget kom flög även amerikanskt flyg in och bombade hela tåget. Inga av de klasskamrater som fanns på tåget överlevde. Detta blev han vittne till samtidigt som han visste att hans kamrater fanns med på det tåget.
Jag är inte säker på att jag har alla fakta rätt men detta är så mycket som jag kommer ihåg av det pappa berättade om kriget. Detta var ingenting han brukade tala om och jag var väl åtminstone en 16-17 år när jag fick reda på detta och det är få som har hört detta, även bland hans vänner.
torsdag 17 maj 2007
Slopa reklampausresuméer
Jag har inget emot reklampauser i tv-program. Vad som stör mig däremot är när man, efter kisspausen eller kylskåpstitten, kommer tillbaka till samma sak som man såg innan reklampausen. Programmet anpassas hela tiden efter de eventuella nya tittare som zappat in kanalen under pausen. Jag, som faktiskt brydde mig om att titta på programmet redan från början, tas ingen hänsyn till.
Jag gillar dokumentärer och faktaprogram men när jag sitter där och tittar så stiger irritationskänslan, mer och mer, efter varje paus, när man kommer tillbaka till programmet och får se en resumé av vad som hände innan pausen - inklusive det som hände innan de föregående pauserna.
Jag förstår att detta är ett sätt att suga på karamellen och det är väl ok att man gör det i någon mån, men när effektiv information i programmet kanske ligger på 10-15% - om ens det - känner jag mig degraderad till en intelligensnivå, där mitt minne inte sträcker sig längre än en hunds.
Jag tittar oftare på SVT av denna anledning och jag hoppas att de aldrig kommer att reklamfinanseras. Det är skönt att någon gång sätta sig framför tv:n och känna att programproducenter faktiskt respekterar tittarens uppfattningskapacitet.
En annan sak med reklampauser; om jag är intresserad av reklamen så stannar jag kvar i soffan och tittar. Tyvärr får jag ofta slänga mig på fjärrkontrollen för att sänka ljudet, då det av någon anledning är dubbelt så högt. När man har på surround för att man tittar på film kan dessa reklampauser vara rent öronbedövande. Jag förstår att det är meningen att det ska höras när man är på toa eller i köket. Synd om dem, som sitter framför tv:n och riskerar att få hörselskador.
Jag gillar dokumentärer och faktaprogram men när jag sitter där och tittar så stiger irritationskänslan, mer och mer, efter varje paus, när man kommer tillbaka till programmet och får se en resumé av vad som hände innan pausen - inklusive det som hände innan de föregående pauserna.
Jag förstår att detta är ett sätt att suga på karamellen och det är väl ok att man gör det i någon mån, men när effektiv information i programmet kanske ligger på 10-15% - om ens det - känner jag mig degraderad till en intelligensnivå, där mitt minne inte sträcker sig längre än en hunds.
Jag tittar oftare på SVT av denna anledning och jag hoppas att de aldrig kommer att reklamfinanseras. Det är skönt att någon gång sätta sig framför tv:n och känna att programproducenter faktiskt respekterar tittarens uppfattningskapacitet.
En annan sak med reklampauser; om jag är intresserad av reklamen så stannar jag kvar i soffan och tittar. Tyvärr får jag ofta slänga mig på fjärrkontrollen för att sänka ljudet, då det av någon anledning är dubbelt så högt. När man har på surround för att man tittar på film kan dessa reklampauser vara rent öronbedövande. Jag förstår att det är meningen att det ska höras när man är på toa eller i köket. Synd om dem, som sitter framför tv:n och riskerar att få hörselskador.
torsdag 10 maj 2007
WHY MEN ARE NEVER DEPRESSED
Men Are Just Happier People-- What do you expect from such simple creatures? Your last name stays put. The garage is all yours. Wedding plans take care of themselves. Chocolate is just another snack. You can be President. You can never be pregnant. You can wear a white T-shirt to a water park. You can wear NO shirt to a water park. Car mechanics tell you the truth.. The world is your urinal. You never have to drive to another gas station restroom because this one is just too icky. You don't have to stop and think of which way to turn a nut on a bolt. Same work, more pay. Wrinkles add character. Wedding dress $5000. Tux rental-$100. People never stare at your chest when you're talking to them. The occasional well-rendered belch is practically expected. New shoes don't cut, blister, or mangle your feet. One mood all the time.
Phone conversations are over in 30 seconds flat. You know stuff about tanks. A five-day vacation requires only one suitcase. You can open all your own jars. You get extra credit for the slightest act of thoughtfulness. If someone forgets to invite you, he or she can still be your friend.
Your underwear is $8.95 for a three-pack. Three pairs of shoes are more than enough. You almost n ever have strap problems in public. You are unable to see wrinkles in your clothes. Everything on your face stays its original color. The same hairstyle lasts for years, maybe decades. You only have to shave your face and neck.
You can play with toys all your life. Your belly usually hides your big hips. One wallet and one pair of shoes -- one color for all seasons. You can wear shorts no matter how your legs look. You can "do" your nails with a pocket knife. You have freedom of choice concerning growing a mustache.
You can do Christmas shopping for 25 relatives on December 24 in 25 minutes.
No wonder men are happier.
Phone conversations are over in 30 seconds flat. You know stuff about tanks. A five-day vacation requires only one suitcase. You can open all your own jars. You get extra credit for the slightest act of thoughtfulness. If someone forgets to invite you, he or she can still be your friend.
Your underwear is $8.95 for a three-pack. Three pairs of shoes are more than enough. You almost n ever have strap problems in public. You are unable to see wrinkles in your clothes. Everything on your face stays its original color. The same hairstyle lasts for years, maybe decades. You only have to shave your face and neck.
You can play with toys all your life. Your belly usually hides your big hips. One wallet and one pair of shoes -- one color for all seasons. You can wear shorts no matter how your legs look. You can "do" your nails with a pocket knife. You have freedom of choice concerning growing a mustache.
You can do Christmas shopping for 25 relatives on December 24 in 25 minutes.
No wonder men are happier.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)