Jag har svinto på mitt huvud. Man skulle kunna kalla "krusigt" men det är bara något mer välklingande benämning för svintohår. Okunniga kallar detta för lockigt hår, men det är det inte. Bra svinto-dagar kan man uppnå efter tvätt ha lite anti-frizz-klet i och ett par timmar har jag jag en snygg korkskruvsfrilla innan det torkar fullständigt och reser sig till en krus-gloria.
Det är inte fint och kommer inte att bli fint utan hårt arbete. Till er som inte fattar detta har jag bara en sak att säga: Ni har rakt hår! Ni tror att man bara släppa ut håret och att "lockarna" lägger sig snyggt tillrätta. FEL! När man har klivit ur sängen finns det ingen borste eller medel som kan få stil på dread-klumpen som sitter i nacken. Inte ens ens en slarvig knut kan rädda spektaktlet.
Ja, jag erkänner, jag har en locktång som kan få håret att se ut som en acceptabel frisyr. Men det tar ett par timmar och håret måste vara nytvättat och torrt, vilket tar mer än ett dygn. Man kan inte låta det torka utsläppt för då har man en fluffig basket-afro efter några timmar som är helt otämjbar. Det är en frisyr som kan vara snygg på andra men jag fullständigt hatar den på mig själv. Ni rakhåriga kan säga vad ni vill men ni övertygar mig inte; det är inte snyggt!
Man kan tycka att jag borde klippa håret kort men frisyren blir så tantig så att ingen under 75 kan passera med en sån med värdigheten intakt.
Tyvärr måste jag säga det: rakhåriga har ingen kunskap i dessa skönhetsfrågor och bör därför inte heller yttra sig. Oftast gör de det ändå och de försöker inte ens dölja sin besvikelse de få gånger plattången har åkt fram. Man får väl se locktången som en kompromiss. Jag är nöjd, de är nöjda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar